torsdag 1 juni 2017

100 år

SvD gjorde om tidningen lite grand i utformning och det blev bra tycker jag. Och vissa det skrivs minnesord om får en mer framträdande plats och nu såg jag Margareta som hade 100-årskalas förra året och inte hann fylla 101, hon började på Sabbatsbergs sjukhus på 30-talet som nyutbildad laboratorieassistent och blev Clarence Crafoords högra hand, kanske vänstra också och kvinnan bakom allt tänker jag på, ja hans fru med som födde åtta barn, tre flickor och fem pojkar. Hjälp vad mycket Margareta gjorde och följde med på alla resor och även till Sydamerika där ett särskilt team från Sverige om jag förstår rätt lärde ut hjärtkirurgi. Och Margareta analyserade, planerade och dokumenterade allt. Hon arbetade så här ända till Clarence död 1984, det var sju dagar i veckan och 16 timmarsdagar, en son till hjärtprofessorn berättar detta i tidningen om hur de ofta skjutsade hem henne om kvällarna.

hon-fyller-100-ar-jag-har-nog-glomt-bort-att-do/, en fin intervju med henne när hon fyllde 100 år, minnesorden där det står om lite annat också går tyvärr inte att länka till, borde för vi är prenumeranter, letade inte tillräckligt kanske. Men läs gärna intervjun med henne, så fin!

HÄR är en släkting, gör något helt annat men kul att läsa och alla är släkt säger han som har det namnet. Släkten Crafoord kom från Skottland på 1500-talet till Sverige och de var inte de enda, intressant att läsa om att det var en hel del med den bakgrunden här på våra herrgårdar. Crafoord var lågadel. Clarence heter fler i kommande generationer och Crafoord ska uttalas Krafford, det är skotska det:-), det har jag alltid sagt men måste ha hört det.

När jag ändå håller på med det hållet, fast det inte har något med de andra att göra, men Södermanland som släktingen bor i, jag hittade i samma tidning reportaget om familjen som bor i Mölnbo, lite närmare Stockholm är det och visst blir jag lite förundrad, ja särskilt över boendet i uthuset, men allt verkar gå, undrar bara hur de får värme på vintern men kanske har någon eldstad, intressant och så enkelt hade jag ingen aning om att folk levde i Sverige. Och, de har förut bott i New York, ja jag blir helt fascinerad ibland av att läsa, allt går:-)
Vida 11 år som bor i torpet

2 kommentarer:

  1. Tänkte direkt på Wille Crafoord! Kan tänka mig att alla med det namnet i Sverige är släkt. Inte dåligt att bli 100 år som Margareta blev.
    MÅSTE läsa artikeln om torpet. Sådant är så intressant.
    Monica, ha en jättefin helg!! Ska tacka dig för allt klokt du skrivit om min arm. Det du skrev om celldelning och blodtillförsel var så bra för mig att läsa. TACK!!!

    SvaraRadera
  2. Annika, ja jag med, var osäker på om han var släkt men det är han. Jobbade hårt men blev gammal verkligen, ett spännande liv kan göra mycket fast det var livsfarligt med den där apan, nu minns jag att så sent som på min tid så gjorde vi så under utbildning och i början på laboratorierna, sög med munnen, huvvaligen, får var glad jag med att man överlevde.
    Ja torpet, käre tid men flickan verkar cool, jag fattar ändå inte riktigt:-)
    Tack detsamma Annika! Ja det är mycket att tänka på men du sköter det perfekt ser jag utom den ansträngande promenaden:-) men för det så ska du ju promenera men inte hårt, frisk luft i din vackra natur är väldigt bra:-)

    SvaraRadera